Fettsugning/transpl.
Visa före/efter bilderFettsugning
Fettsugning kan vara en bra metod vid oönskad fettansamling som ger svårighet att utföra vissa kroppsrörelser, att få kläder att passa eller av rent estetiska skäl. På enstaka patienter utförs fettsugning på grund av skada eller sjukdom som givit dem en välavgränsad fettansamling.
Tekniken bygger på att huden kan dra ihop sig och forma sig efter den minskade kroppsvolymen som erhålles efter fettsugningen. En förutsättning för ett bra resultat är därför att huden är av god kvalitet. Om huden har mist sin elasticitet och uppvisar hudbristningar (striae) kommer den inte kunna dra ihop sig som önskvärt efter ingreppet. Ett fullgott resultat kan inte nås med enbart fettsugning utan ingreppet bör då kompletteras med att hud skärs bort.
Vanliga fettsugningsområden är lårens utsidor (ridbyxlår), lårens insidor, knäledsregionen, vaderna, buken, höfterna, ryggen, överarmarna, främre och bakre armhålsvecken, halsen och kinderna. Man kan även fettsuga bysten men det görs oftast som ett komplement till en bröstförminskningsoperation. Patienter med ”ridbyxlår” brukar klaga över att de har svårt att få snäva kjolar och jeans att sitta snyggt och patienter med ökad mängd fett på lårens insidor kan ha problem med skavsår och utnötta byxor. Vissa kvinnor, som lider av tjocka vader undviker att gå i kjol. Fettansamling på bålen kan ge en känsla av orörlighet och otymplighet.
Operation
Operationen innebär att ett långt hålförsett smalt rör förs in i fettväven genom ett litet snitt i huden. Röret är via en slang ansluten till en sugpump med vilken fettet avlägsnas. Man kan även suga ut fett litet varsammare för hand med en kanyl och spruta. Man suger på olika djup i fettväven och använder sig av kanyler med olika tjocklek, längd, varierande antal hål och utseende. Svårigheten är att suga ut fettet jämnt så att inga missprydande ojämnheter uppkommer efteråt. När fettet sugs bort från vävnaderna slits små blodkärl av och det blöder diffust. För att minimera denna blödning sprutar man en blandning med koksalt och adrenalin i fettet, som gör så att blodkärlen drar ihop sig.
Fettsugning är inte en bantningsmetod då endast en begränsad mängd fett kan tas bort vid varje operationstillfälle. De fettceller som sugs ut med ingreppet kommer inte tillbaka. Om du ökar i vikt efter en fettsugning så kommer det nya fettet inte i lika stor utsträckning som tidigare att placera sig på det område som genomgått fettsugning.
Operationen utförs oftast i lätt narkos kompletterad med lokalbedövning. Mindre områden kan förstås åtgärdas med enbart lokalbedövning. Hudsnitten placerar man där de blir så lite synliga som möjligt. Snitten blir cirka 5 mm långa och sys ihop med en mycket tunn tråd. Ingreppet, som tar allt från 20 minuter till två timmar, avslutas med att ett kompressionsförband sätts på. Kompressionsförbandet (t ex en gördel, body och/eller stödstrumpor) ska sedan användas i två till tre månader, dels för att forma den kvarvarande fettväven, dels för att motverka vätskeansamling som uppkommer den första tiden efter ingreppet.
Efterförlopp
Patienten behöver ta det lugnt och vila i sju till tio dagar efter operation för att läkprocessen ska gå fort och bli bra. Ibland kan massage påskynda läkningen. Stygnen tas bort en till två veckor efter operationen. Vävnaden är då fortfarande svullen och blå. Det brukar ta tre till fyra veckor innan alla blåmärken försvunnit och ytterligare några veckor innan svullnaden gått ner.
Resultat
Det tar cirka ett år innan man kan bedöma slutresultatet av operationen, först då är hela läkprocessen klar. Om det föreligger några ojämnheter så kan dessa justeras. Överlag är patienterna mycket nöjda med de utförda operationerna.
Komplikationer
Komplikationer i form av infektioner eller blödningar är ovanliga. Cirkulationsstörningar med livshotande tillstånd som följd har uppkommit efter fettsugningar men endast när mycket stora fettmängder tagits bort eller kombinerats med avancerade kirurgiska ingrepp. Om patientens allmäntillstånd är dåligt vid ingreppet ökar risken för komplikationer.
Fettransplantation
Ända sedan den moderna plastikkirurgins barndom, för cirka 60 år sedan, har man försökt att transplantera fettvävnad för att bygga upp volymdefekter i till exempel bröstet och ansiktet. Försöken misslyckades till en början och metoden råkade i vanrykte.
Det är inte förrän de senaste 15 åren som man har förstått att det för att lyckas med en fettransplantation krävs att man överför många små volymer av fett och för in dem i olika fickor i mottagarvävnaden. Detta för att så många fettceller som möjligt ska få kontakt med mottagarvävnaden och få syre och näring därifrån för sin överlevnad. Operationstekniken för fettransplantation har utvecklats med dessa kunskaper.
På Improva används vid transplantationer det s k Lipivage-systemet, som är ett slutet system för uppsamling av utsuget fett samt finfördelning av detsamma innan det injiceras i vävnaderna.
Fettransplantation används t ex för förstoring av tunna läppar, uppbyggnad av insjunkna kinder, okbenspartier, veck från näsvinge till munvinkel (nasolabialveck) med mera samt för åtgärd av volymdefekter på kroppen som t ex i bröst och stuss.
Operationen kräver oftast narkos.
Resultat
Resultatet är beroende av hur mycket fett som läkt in på mottagarstället och överlevt. Ibland blir man tvungen att upprepa transplantationen för att få ett fullgott resultat. Metoden kan leda till små förhårdnader i fettet som oftast inte besvärar patienten alls. I och med att man har insett att åldrandeprocessen bl. a innebär att fett försvinner från ansiktet, har man förstått värdet av fettransplantationen som ett verktyg för att föryngra sitt utseende.




